Sol Morén och Jonas Holmberg Sol Morén
NYTTFILMER LJUDKONSTHISTORIK MAILA: sol.moren@bredband.net
bild på serafimer
Med A.D. Serafim som visades på galleri Verkligheten i Umeå 2002 inleddes ett samarbete mellan tonsättare Jonas Holmberg och Sol Morén. Jonas utgick från ett konkret ljud, som spelades in och bearbetades. I detta fall rörde det sig om ett änglaspel. Denna enkla lilla mekanism i mässing har samma konstruktionsprincip som de första maskinerna från industrialismens barndom. Den nya mekaniska ljudvärld som då uppstod, skulle komma att fascinera många tonsättare och konstnärer vid nittonhundratalets början. Idén är enkel och tillämpad blir den mycket effektiv, i ljudinstallationen får det konkreta ljudet, den lilla maskinen, hjälp av en digital komposition som lyfter fram dess musikaliska kvaliteter.
bild från A.D. Serafim på galleri Verkligheten i Umeå 2001 "Vi hör svaga klockor som slår med täta slag soch sedan som på en utandning, en mörk ton med smak av svag mistlur. Något som liknar en fallande träblåsfigur, oboe, fagott, blandar sig med de rytmiska klockandet och de roterande figurerna. Klockorna är aukustiska ljud, analoga, men de andra? Autentiskt inspelade och ditfogade aller konstgjorda? Örat har svårt att avgöra, gränsen mellan "naturligt" och "konstgjort" är genombruten... Först när ljuden tillfälligt dör ut inser jag att det faktiskt är kerubernas stänglar som anger tonen. Och nu en klang av försiktigt trevande stråkar. Nej, en kör med smak av orgeldiskant. Här och där ett lätt raspande som på en gammal repig vinyl. Detta är ljud jag aldrig tidigare hört och håller jag för ena ögat springer keruberna motsols. Finns det verkligen varelser som kan röra sig i två riktningar samtidigt? Finns det i verkligheten ljud som samtidigt kan vara både naturligt och konstgjort? Kanske inte, men vi kan uppfatta det så. Varken örat eller ögat är fullkomligt."


Leif Larsson för VästerbottensKuriren 2002