Sol Morén - master of fine arts Sol Morén
NYTT FILMER LJUDKONST HISTORIK MAILA: sol.moren@bredband.net
bild av divan
Divan är en ljudinstallation som grundar sig på en läsning av Deleuze-Guattaris bok Anti Oedipus. Divan visades för första gången 2004 på BildMuseet i Umeå.

Sol Morén sökte efter Freuds Divan via internet och hittade en som stämde tids- och utseendesmässigt. Kvinnan som läser texten i Divan heter Kate. Hon är ett talsyntesprogram. Med en hel del kärlek och tålamod så kunde Jonas Holmberg få Kate att bli väldigt poetisk.

bild av divan med publik

I Anti-Oedipus problematiseras Freud och hur vi försöker spåra alla former av psykosociala problem tillbaka till ursprungsfamiljen. Vi glömmer bort att se att samhället och indivden oavbrutet påverkar varandra, att människor är en flock och agerar som en flock mycket mer än vad vi tror.
Som exempel nämner Deleuze ett fall där Freud härleder en patients förföljelsemani till en ouppklarad konfikt mellan far och son. I realiteten befann sig både far och son vid den här tiden under ett reellt dödshot på grund av sin politiska tillhörighet.

Konstnärsparet Sol Morén och Jonas Holmberg börjar bli ett välkänt begrepp i Umeå när det handlar om kombinationen bild, ljud och text. Tidigare har de två mest rört sig inom det populärkulturella fältet, men nu ger de sig alltså på filosofiska tungviktare som Gilles Deleuze och Félix Guattari, författarna till den freudkritiska Anti-Oedipus, en bok som av den filosofiska tungviktskollegan Michel Focault kallats för en introduktion till ett icke-fascistiskt levnassätt, en fullödig politisk analys av det förnekade begäret - och därmed en vägvisare för hur vi alla kan bekämpa "fascismen inom oss själva".
Stora ord. Men Morén och Holmberg har knappats knockats till golvet av ordens tyngd. De försäkrar att de lekt med texten, varierat och muterat den, eller för att använda en musikalisk term, gjort en cover av den.

Deleuze et consortes har allt sedan 1980-talet påverkat viktiga strömningar inom samtidskonsten. Kanske oftast indirekt via mer eller mindre tydliga uttolkare. Så varför inte gå till grundkällan? -Dessutom är jag fascinerad av Deleuzes och Guattaris sätt att skriva. De gör poesi av filosofi eller om det nu är tvärtom, säger Sol Morén.

Jonas Holmberg har "tonsatt" texterna. En helt syntetisk läser, från och till, ett 60-tal kortare avsnitt ur boken till ackompanjemang av Holmbergs elektroniska toner. Hela ljudbandet är timmen lång, men "essensen" verkets helhet, ska kunna upplevas på några minuter. Som Holmberg säger, när han citerar en utsaga om Anti-Oedipus: Man skall kunna läsa den på samma sätt som man lyssnar på en poplåt.

Anders Sjögren, Västerbottenskuriren